Råkade somna när jag lade mina barn igår kväll. Vaknade med mina två tjejer nu kvart över tre på natten och inser att jag faktiskt har sovit åtta timmar. Perfekt tid att skriva. Ett mörkt och tyst hus som bryts av välkomna ljud från mina döttrars djupa andetag. Utanför svävar gatlampans gul- orangea sken som lyser upp morgondimman, allt i en ram av stillhet.
Jag drömde att mitt liv var en perfekt romantisk Hollywood producerad film. Allt utspelade sig i ett höstigt New York. Fast i filmen blev inte handlingen riktigt som i mitt liv, handlingen tog sig en annan väg än vad jag själv har gjort. Eller kanske det var något som kommer hända mig? Vi får se, men nu en några rader av reflektion...
Inser att jag själv är min egen största fiende. Att den enda som sätter upp hinder på min väg är jag själv. För när jag tänker och funderar så är det där jag hamnar. Andra människor och situationer ger mig utmaningar som jag kan välja om jag vill gå in i eller inte gå in i. Även om jag väljer att gå in i dessa utmaningar så kan jag välja om jag ska låta dessa utmaningar vara ett sätt för mig att växa eller om jag ska låta de vara något som kommer vara ett hinder, en energitjuv på min väg genom livet. Ett hinder där jag fastnar i negativ tanke och energimönster, där jag ser mig som ett offer för andra människors agerande. Jo, det är så jag ser på händelser som jag möter/hamnar i. Ständigt med mina egna hejaramsor som, ett misstag är aldrig ett misstag så länge du lär dig något av det eller Även en negativ händelse kan bli en positiv erfarenhet, det är inte upplevelsen i sig som avgör, det är hur jag väljer att förvalta erfarenheten som avgör om en upplevelse är positiv eller negativ.
När det kommer till saker som jag utsätter mig själv för, tänker jag likadant där? Nja, det kan jag inte ärligt säga. I det mesta så är jag nöjd eller kan vara väldigt förlåtande med mitt eget beteende, och då hänger det samman. Fast sen kommer jag till mina dåliga vanor som jag har, stoppar en massa skit i mig, godis, skräpmat och så en av mina passioner, chokladglass. Även när det gäller att röra på mig och min motion har jag väldigt dålig disciplin. Jag vet att min kropp är mitt tempel men ändå så väljer jag att inte ta hand om den på ett sätt som jag tror att jag egentligen vill. Jag kan vara väldigt duktig på att stålsätta mig och så sköter jag om min kropp för en tid, men sen så sjunker jag in i dåliga vanor igen. För mig är detta ett tydligt mönster. Varför? För att det ska bli mer nyanserat så tycker jag att jag på ett inre plan tar hand om mig själv på ett väldigt bra sätt och det berömmet ska jag verkligen ge mig själv. Där har verkligen jag tagit till mig av de övertygelser som jag fått och förändrat mig själv i den riktningen som är bra för mig och som jag tror är menat. Fast att jag inte sköter om min kropp med kost och motion så som jag önskar att jag gjorde, stör mig. När jag försöker se på mig själv så förstår jag inte varför jag gör som jag gör. Visst, det är kopplat till skam, vikten är en skam som går djupt in i mig och har gjort så hela livet. Men om det nu är ett problem för mig att jag skäms för att jag inte tar hand om min kropp, vad är det då som hindrar mig? Vad är det för mekanik som gör att jag börjar med de bästa av intensioner om och om igen, bygger nya sundare vanor, tar hand om min kropp med kost och motion. När jag gör allt det så märker jag hur mycket det påverkar mitt inre mående, jag känner mig starkare och harmoniskare än jag någonsin gjort. Allt för att efter ett tag göra fälleben på mig själv och rasera det jag byggt upp. Varför?
Visst, jag kan också se att förutsättningarna för att lyckas inte är de optimala. Jag har mina tre barn var annan vecka, och då de inte är större än de är så kan jag inte lämna de för att sticka ut och springa en sväng. Även om jag hittade lösningar på det problemet så är de veckorna jag har barnen väldigt tidsintensiva med hämt- och lämningstider på dagis- och skola, jobb, laga mat och det andra livspusslet. Visst kan jag se det, men dåliga förutsättningar har inte hindrat mig att förändra eller utföra saker som jag vill genomföra. Visst är det en ursäkt, men absolut ingen förklaring. Så vad är det som hindrar mig från att genomföra de förändringar som jag vill och tror mig behöver genomföra? Förutsättningarna finns där, det ända som hindrar mig är jag själv. Så vad är det i mig själv som hindrar mig från att förändra det jag tycker mig vilja förändra och som jag tror skulle kunna få mig att må ännu bättre i mig själv? Varför hindrar jag mig att bli den jag vill? Nu har vi börjat närma oss knuten, men nu blir det väldigt svårt för mig att se så mycket längre, nu börjar jag famla i mörker.
Har jag orimliga förväntningar och krav på mig? Är min bild att jag ska bli världsmästare i någon sport, att jag ska vara supertränad. Visst kan detta vara en annan fallgrop. Att jag sätter för höga förväntningar och krav på mig själv. Nej, inte heller det tror jag är en orsak. Visst har jag förväntningar på mig när jag äter bra och tränar regelbundet, men de är inte på några sätt orimliga.
En annan av mina övertygelser är att människor gör, inte vad de vill, de gör vad som funkar. Människors agerande har alltid en förklaring, inte alltid synlig men det finns alltid en anledning till varför vi gör som vi gör. En vanlig orsak till att vi gör, för oss, konstiga val i vårt agerande är att undvika smärta och då ofta emotionell smärta. Det för oss mest naturliga valet skulle krafsa i och påminna oss om djup liggande skam och smärta. Därför väljer vi ibland helt ologiska vägar som med större insikt egentligen är helt logiskt. Detta resonemang känner jag kan appliceras även på det problemet jag skrivet om ovan. Vad är det för djupt liggande skam och smärta som hindrar mig från att gå dit jag vill och känner att det är menat att jag ska gå. Kom upp så ska jag ta fajten med er, jag tror att jag är redo, problemet är att jag inte ser de inre demoner jag ska slåss mot. Min erfarenhet är att dessa demoner blir tydliga för mig när jag är redo att möta de. Hoppas denna text tar mig ett steg närmare att göra mig redo att mötas.
Hoppas ni får en härlig oktober, jag ska göra det bästa för att min oktober ska bli precis så bra som det är menat….
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar