Hjärtsinnad

En kär och nära vän gav mig ett nytt ord idag, hjärtsinnad. Visst låter det vackert? Jag pratade om positiv egoism och om det fanns något bra ord för det. Hon sa att hon brukar kalla sådana människor hjärtsinnade. Jag kunde inget annat än att älska ordet från början. Detta var verkligen ett av dessa ljuvliga tillfällen som kommer flygande till oss när vi minst anar och är förberedda på det. Hjärtsinnad!

Så vad menar jag då med positiv egoism? Det är när vi bygger grunden först, grunden i alla mina relationer är jag själv. När jag vet var och vad jag är så kan jag lägga hela min uppmärksamhet på den människan jag möter, istället för att gå in i relationen. Får jag sagt vad jag tycker, hur speglar sig min röst, mina behov i den andra människan? Det är svårt att få någon annan att förstå vad jag vill i en relation om jag inte först vet vad det är jag själv vill. För att kunna älska någon annan måste du först kunna älska dig själv. Alltid detta, tillbaka till grunden, och bygg grunden ordentligt. Vilket inte är så lätt alltid, det skulle vara så mycket enklare om vi hade någon annan som kunde berätta vad det är som jag vill. Tyvärr har jag mött många människor som tror sig kunna vet vad andra människor vill som gärna kommer och berättar för oss andra vad vi vill. Detta är deras sätt att fly. Istället för att fråga sig vad de själva vill, vilket kan vara svårt att komma underfull med, så tror de sig veta vad andra vill. Omvägarna kring att närma sig det som är viktigt och svårt är många.

Så med positiv egoism menar jag att jag alltid utgår från mig själv och det jag är, om jag då möter andra människor som vill samma, så bra. Om du möter andra människor som vill annorlunda, må så vara, då får vi ta den konflikten med oss själva. Inte lasta över det till någon annan eller relationen till någon. Vi kan bara ta ansvar för oss själva, men när vi gör så tar vi även ansvar för att vara sanna och äkta i vårt möte med vår nästa.

Jag ska öva mig på att bli hjärtsinnad…