Det var en gång en lite pojke som funderade på hur han skulle bli lycklig. Då han inte riktigt kände sig trygg med sin egen övertygelse och tro, så försökte han finna i omgivningen vad som skulle vara vägen till lycka. Han tyckte sig hitta massor av svar, i tidningar, tv, filmer, sagor, sånger och böcker. Svaren var många, men då han var en klok pojke lyssnade han till det som hade sagts, sjungits och skrivits flest gånger. Han förstod att det var många saker som var riktigt, riktigt viktiga. Bland de sakerna var, ett väl ansett och välbetalt jobb, att gifta sig och få barn, bo i ett fint hus, ett sådant där hus som var med i de fina tidningarna, filmerna och TV-programmen. Att ha många och intressanta vänner, att ha rest till intressanta och exotiska platser i världen, att ha en dyr bil och att lägga mycket energi på hur hans kropp såg ut. Den kloka pojken kämpade och kämpade för att uppnå just allt det han förstod var viktigt för att kunna bli lycklig. En dag, efter många års slit, var han just där, där som han trodde att han skulle bli lycklig. Äntligen var han vid målet! Lycklig trodde han att han var framme dit han hade kämpat så för att nå. Men när väl pojken var där så kände han att det var något som inte var som han trodde det skulle vara. Till sin förfäran insåg han att det han kände var allt annat än lycka. Allt det som han trodde skulle göra honom lycklig blev istället saker som fick honom att känna sig olycklig och kvävd. Hur kunde det bli så?
Den kloka pojken funderade varför det inte hade blivit som han hade tänkt, varför han inte kände lycka trots att han hade uppnått och gjort allt rätt. Han funderade och funderade! Tills han plötsligt en dag insåg vad han hade gjort! Han hade trott att vad som kanske gör andra människor lyckliga även skulle göra honom lycklig. Han hade ju inte frågat sig själv vad som skulle göra just honom lycklig. Då det var länge sedan han lyssnade på sig själv så hade han svårt att höra sin egen inre röst. Åter igen var han tillbaka där allting började, fast denna gången började han lyssnade, inte på alla andra, utan på sitt eget svar på vad som är vägen till hans lycka. Även om vägen återigen var lång, gav sig pojken ut på en ny vandring. Fast denna gången med sin tro som vägvisare.
Och har inte pojken gått någon annanstans, så tror jag pojken fortfarande vandrar på den stigen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar