I går var jag med min minsta dotter på hennes dagis hela dagen, i dag har jag varit med min äldsta dotter på hennes skola, också hela dagen. Verkligen en lyx att se mina barn i den miljön som är vardag för dem. Gav mig en mer djupare syn än den insynen jag får när jag lämnar och hämtar normalt. Primärt så kände jag en glädje över att mina barn går på den förskola/skolan som de gör. Jag kan inte annat än lovprisa verksamheten.
En annan sak som jag blev uppmärksammad över var de sociala spel som jag normalt upplever bland vuxna också är så tydliga även bland barnen. Vad som skiljer är att barnen är så mycket tydligare, de är inte så bra på att dölja eller nyansera varken de goda eller mindre goda beteenden som även vi vuxna har. Vi vuxna döljer så mycket bättre vår glädje men även de mindre goda beteenden i sociala miljöer. Här blev allt så mycket tydligare, så mycket mer lättläst.
Under dessa dagar har jag tänkt att vissa beteende är kanske universella, oberoende av vilken ålder individerna har i gruppen. Fast när det gäller det mindre goda uppförande är det min övertygelse att detta inte primärt finns hos barnen, detta är något de har lärt sig av oss vuxna och tagit till sig. Barnen gör vad vi vuxna gör, oberoende om det är gott eller ont. Vad som gjorde det så påträngande här var att det ännu är så oslipat. Vi vuxna är så mycket bättre att dölja vår osäkerhet och elakhet. Även om det är de barnens mindre bra agerande som jag tar upp här så var det absolut inte det som dominerade på något sätt. Självklart var det glädjen, skrattet och nyfikenheten som var tydligast och som smittade mest, men det var de motsatta som väckte mina tankar. Eller kanske inte det heller, barnen har läst vad deras föräldrar gör, gör som de utan att veta om det är ett bra eller dåligt beteende.
Vad jag bland annat uppmärksammande var hur tydligt vissa grupper, och bland tjejerna fram för allt par, exkluderade andra barn. Vi är inte en grupp för att vi har något särskilt gemensamt utan vi är något just för att ni andra inte får vara med. Sverigedemokraterna i ett nötskal! Hos barnen så hade de inte lärt sig att det är mer rumsrent att försöka dölja det verkliga syftet, så som vi vuxna har lärt oss. Där vi vuxna pratar om en sak men menar något annan så pratar och menar barnen samma sak. Det var så tydligt att vissa barn upplevde en så dålig identitet och för att definiera sig själv försökte de definiera sig själva genom vad de inte är. Otals är de vuxengrupper där jag har sett exakt samma sak, fast mycket av energin har lagts på att dölja just deras dåliga identitetskänsla.
Det var två dagar med många härliga skratt, närhet och glädje. Men även en tydlig spegelbild av den vuxenvärld jag möter dagligen, som födde många givande tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar