Nattens mörker dröjer sig fortfarande kvar. En tidig morgon för några dagar sedan när jag var ute och gick längs stadens gator. Det var en obekant säng och jag vaknade tidigt då jag styrde mina ben ut för att vandra planlöst på längs vägar och gator. Vägar och gator jag för länge sedan hade vandrat på tidigare, i en annan tid i mitt liv. Jag älskar att upptäcka och återupptäcka städer tidigt tidigt på morgonen. Planlöst följer jag vägen som mina ben väljer. Jag tittar på staden med samma kärleksfulla ögon som när jag vaknar på morgontimmarna och ligger kvar i min egen säng och ser någon eller några av mina barn som under natten har sökt en trygg famn hos mig. Lugnt ligger ett eller flera av mina barn bredvid mig där de har sökt skydd från nattens faror. Med en stolthet i sinnet, vilar jag min blick där de andas obekymrade. Det är det samma med tidig morgon hos en stad, den andas lugnt! Någon morgontidig människa, en nattvandrande katt, ljuset från en lägenhet där någon bryter natten med en kopp kaffe vid frukostbordet. Jag känner livet i staden, men det har inte riktigt kommit igång än. Fortfarande sovandes! Det känns nästan bussigt, som jag tjuvkikar på något som inte var menat för mina ögon. Ögonens upptäckter blandas med minnenas steg när mina skor smeker trottoarerna. Nuets stillhet skapar förutsättningar för minnenas liv att återväckas. Dåets intryck blandas med nuets och blir till en illusion av oändlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar