Innan har jag skrivit att om att jag har hittat mitt centrum i förhållande till andra människor, vad som är gränsen mellan mig, den andra människan och relationen oss emellan. Att jag nu inte är relationen utan att centrum för mitt jag är mig själv. Att jag inte behöver analysera den andra människans svar på mig för att hitta mitt jag, att jag kan välja vad jag vill ta med i kontakten med andra människor och oberoende på vad jag drar in i den kontakten att det inte är beroende av vad, var och vem jag är. Jag är jag!
Det har växt fram en liten annan syn på den insikten. Som jag ser det nu så finns det några fler dimensioner av detta. Dels finns hur jag förhåller mig till relationen till andra människor, vilket är den jag har syftat till när jag skrev texten Mitt centrum. De ytterligare dimensionerna är min relation till mig själv och min relation till andra människor i en kärleksrelation. Insikten att jag har hittat mitt centrum i mig, har följt med att jag har hittat självkänsla i den relationen. Vad jag har upptäckt är att jag fortfarande närmar mig självkänsla i relationen till mig själv och i relationer som innebär en kärleksrelation. Där har jag inte riktigt kommit lika långt än. Angående min självkänsla i förhållandet till mig själv håller jag på att komma underfull med varför jag är min egen största fiende, vad är det som hindrar mig att omfamna mig själv på samma sätt som jag omfamnar andra. Svaret på det har jag inte men ord som visar mig vägen har börjat komma till mig och det är ofta ett stort steg på vägen. Dessa ord kommer snart. För att återgå till nästa, min relation till andra i en kärleksrelation så är mönstret där väldigt likt den mer generella relationen till andra. Jag tar staplande steg och jag är på väg, och vägen dit är klar för mig. Den går genom mig själv och mitt jag.
Njut av de sista timmarna av september så ses vi igen i oktober….
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar