Att släppa den jag tror jag är skall vara, för att bli den jag är. Jag har lurat mig själv, återigen har jag låtit rädslan ta terräng hos mig istället för att låta lusten blomma. Försiktigt har rädslan att inte skriva tillräckligt bra och förväntningarna på mig själv hur jag ska vara krupit närmare och närmare. Försöker krampartat att skriva så jag tycker det jag skriver är bra. Fan, sluta försöka vara någon annan än den jag är. Märker att jag sätter högre och högre krav på det jag ska lägga ut på bloggen. I går slog det mig när jag låg och funderade, det var ju inte det som var meningen. Meningen med hela denna bloggen var att finna lusten att skriva det som jag känner inom mig. Istället har jag försökt ändra mina tankar så de passar den jag tror att jag skall vara. Nej, ta dig tillbaka till där du började, till lusten till ditt skrivna ord. Skriv för mig själv, till mig själv.
Så här kommer min åter erövring över bloggen. Eller som en känd serie sa en gång, livetärsomettsmörgåsbord är död, länge leve livetärsomettsmörgåsbord!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar