En sak som orsakat mig frustation är häftiga bilar. Dessa bilar som accelererar fort, går snabbt och låter mycket tycker jag är häftiga. Att jag känner så är egentligen inte något problem i sig, det är när den intellektuella delen, hjärnan, av mig börja lägga sig i och fråga min emotionella del, hjärtat, den delen som tycker häftiga bilar just är häftiga, varför. Tja, för att de är snabba, snygga och låter häftigt. Då kontrar min hjärna med, vad är det för tufft med opraktiska, dyra bilar som belastar våra knappa naturresurser mer än det behöver? På det har inte mitt hjärta några svar, mitt hjärta tänker inte, det känner. Även om mitt hjärta vet vad det känner så har det känt sig lite skamsen när det gäller vad det känner för dessa bilar. Min hjärna vinner argumentationen, men förändrar inget i vad jag känner för häftiga bilar, förändringen är bara att det har tillkommit en konflikt.
Ett ännu värre exempel är att mitt hjärta tycker till och med att skjutvapen kan vara häftiga. Jo, jag skäms bara att skriva det och mitt hjärta skäms också. För här behöver knappt min hjärna komma med några invändningar, hjärtat vet att det inte är riktigt okej att tycka saker som är gjorda i ända syfte att döda och lemlästa är häftiga. Fast som innan, hjärtat väljer inte med logik, det väljer utan hänsyn till logik. Och hjärtat tycker att skjutvapen kan vara häftiga, absolut inte det de kan uträtta, men i sig själva.
Denna konflikt har blivit olöst i mig tills en klok vän gav mig en annan vinkel på det hela. Vi måste tillåta vårt hjärta att få leka, det är i hjärtat leken och lusten till oss föds och även om vi intellektuellt inte tycker om det så vet hjärnan att vi mår bra av leken och lusten. Så uppmuntra ditt hjärtas lust och lek, även om den kan te sig oförståelig för ditt intellekt, så gör den oss rikare.
Tack för att jag har så kloka vänner i min närhet!
Nice!!!
SvaraRadera