Söndagskväll..

Ute sliter vinden i huset men här inne är det tyst. Sömnens har kommit till mina tre barn, min kära bror, som är på besök, har även han lagt sig för att sova. På något sätt känns det som att jag denna helg har fallit utan rädsla att inte bli fångad. Min bror har inte behövt fångat mig, men vetskapen att han har funnits här har varit viktig. Jag har vågat besöka tankar jag sällan närmar mig, vägt känslor jag känner en osäkerhet inför. Prövat reaktioner som jag är så bra på att värja mig för, släppt trygghet som normalt fjättrar mig. Det är inte alltid själslig växt sker i terräng som har en karta. Tillbakalutad i tryggheten att allt som sker, sker till det bästa, låter jag förändringens vindar blåsa även inom mig.