I förgår träffade jag en vän som sista året har haft ett
tungt och besvärligt år, som irrat omkring i själens träskmarker utan att hitta
en mening med det som drabbade henne. De sista gångerna jag mött henne har jag
sett att hon har lämnat träsket, fortfarande indränkt i dynga som hon inte
velat tvätta av sig. Men hennes gnista, som alltid varit där, har börjat synas
igen. I förgår sa hon att det fanns en mening med allt det som hade hänt henne.
Det fyllde mig med glädje! När vi har huvudet under ytan är det svårt att se
att vi förflyttar oss framåt i livets flod, det är först när vi får upp huvudet
över ytan igen som vi ser, trots det inte kändes så, att vi har förflyttat oss
framåt.
Det är med glädje jag ser hur du låtit händelserna, som du
trodde var nedbrytande, istället gett dig näring till framsteg. - S, du är
större, rikare och mer strålande än du någonsin varit tidigare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar