Det verkliga mötet

Ibland kommer en känsla av ensamhet när vi väljer att ta hänsyn och visa oss själva kärlek istället för att uteslutande söka kärleken ifrån andra. Det är en känsla jag har känt flera gånger, och fortfarande känner, och som nära, växande, människor också berättar om. Förr kändes ensamheten som ett hot, då jag inte, i mig själv, kände mig värd tillhörighet och kärlek. När jag väl våga möta ensamheten var det bron över klyftan till en större kärlek och tillhörighet än jag någonsin tidigare kände till, kärleken för och tillhörigheten i mig själv.

På andra sidan ravinen kan jag möta mina medmänniskor, inte för de skall fördriva ensamhetens och tvivlens skuggor som finns i mig, utan bara i kärleken till mig själv och till min medmänniska. När vi släpper den vi tror vi skall vara och är den vi är, skapar vi utrymme för det verkliga mötet mellan människor.