Mening

Även om jag inte alltid kan se det när det sker, så har allting en mening, ett syfte. Det är upp till mig att försöka lära mig, och ta till mig av de lärdomar som händer mig.

De sista två veckorna har jag tankemässigt fastnat i något som hände mig på jobbet, en händelse som störde mig och gjorde mig irriterad. Värst av allt är att jag delvis lever kvar i den händelsen, låter ”dået” hindra mig från att leva i nuet, när jag egentligen vet att här finns en viktig lärdom. Orsaken till att jag stannar i irritationen och inte går vidare till lärdomen, tror jag är för att jag inte riktigt vill se vad situationen lär mig, då det innebär en nyorientering, en förändring mot vad jag är i dag. Jag dröjer mig kvar i de negativa känslorna för lärdomen är större än den bild jag har av mig själv. Det är lättare att dröja sig kvar i irritationen än att vidga min syn på mig själv, som sagt, jag är min egen största fiende.

När jag läste igenom det sista stycket så kan även jag tycka att det låter lite mörkt. Men mörker är inte något i sig själv, mörker är frånvaro av ljus. När jag nu tvingar mig att skriva ner, det som var mörka tankar, ser jag att det finns en mening. Att lära mig själv att se att jag håller mig kvar i något som det inte är meningen att jag ska hålla mig kvar vid. Dags att se mig själv med mindre begränsningar än innan, tid att släppa in mer ljus.