Jag kommer aldrig att bli större än den människan jag tillåter mig att bli!

Människan i mig är grunden för allt jag företar mig. Resten är bara grenar på den stam av mänsklighet som står stadigt förankrad med sina rötter ner i jorden. Mitt föräldraskap, min yrkesroll, mitt kamratskap, mitt partnerskap kan bara växa under förutsättning att stammen kan ge den näring och stöd de behöver. Att tro att grenarna kan växa sig större än stammen är en omöjlighet. Grenarna kan inte växa sig större än stammen i sig. Om inte stammen står stadig nog, kan allt välta när det börjar blåsa och dra i grenarna. Jaget går omkull när rollen ifrågasätts.

När jag idag satt på ett möte med yrkeskollegor fick jag en syn, att jag satt i ett rum med tumma skal av yrkesidentiteter. Tumma höljen som pratade så ihålligt, om saker där den mänskliga aspekten saknades. Jag blev påmind om hur viktigt det är för mig att jag odlar min stam, min mänsklighet. Jag kommer aldrig bli större än den människan jag tillåter mig att bli!