Vuxen

Mer än 40 år har passerat av mitt liv, jag har blivit förälder till tre, underbara, barn, äger ett hus, har ett respekterat jobb, har lån på banken, pensionsförsäkring och diverse statusprylar. I andras ögon, och ibland även i mina egna ögon, har jag blivit vuxen. En annan sak som tillhör vuxenvärlden är att tro sig vara oberoende av andra, att kunna klara sig själv, att inte ha behov av någon annan. Är det inte en stor lögn? För i allt detta oberoende håller vi på att dö av ensamhet allihop. Jag är inte oberoende av andra, jag är i högsta grad beroende av andra människor. Likväl som jag behöver min ensamhet behöver jag andra för att frodas och växa. Möten med mig själv såväl som möten med min omgivning. Jag är ingen ö!