Tjuvkika

Ibland känner jag att jag får tjuvkika in och se stora saker i andras liv, saker som egentligen inte är menat för mig mina ögon. Liv som inte mitt, men som jag med glädje tar del av. Att åka snålskjuts på någon annans livsenergi. I dagarna får jag uppleva något sådant på väldigt nära håll.

Min bror och också bästa vän är på besök och bor hos mig. Som alltid är det en ynnest att få dela tid, tankar, känslor och tystnad med honom. Dagar han är här och bor hos mig känns nästan mer naturligare än dagar då han inte är här.

Vad dessa två stycken ovan har gemensamt är att detta händer samtidigt just nu. Hos min bror får jag se en bit koncentrerat liv, ett regn av närvaroessens. Han har just övervunnit en rädsla, sett den i ögonen och mött den. Med aktiv handling har han valt att växa, valt att utforska mer av vad han är och har möjlighet till. Brutet mönster som varit väl invanda, stiget av vagnen han själv har puttat iväg. Med lika mycket glädje, nervositet, rädsla och förhoppning blandas med hans annars aldrig sviktande närvaro. Jag få se honom hitta formen för sitt ännu större och modigare jag. Att se någon jag älskar att bli mer, mer av sig själv, är en verklig glädje.

Tack underbara bror att jag får ta del av livet som sprudlar i dig!