Pusslet

Jag fattar det bara inte! Polletten trillar inte ner, hur mycket jag än försöker. Det har gått en dryg vecka sen det hände och än får jag inte in det i mitt förstånd. Om och om igen försöker jag lägga pussel med de bitarna jag har framför mig men jag får inte ihop det.

Även om jag inte alltid kan se anledningen med de saker som händer, så är jag ofta väldigt bra att ta ett steg åt sidan och betrakta det som händer mig med lite perspektiv. Visst jag kanske inte alltid lyckas se den rätta anledningen till att saker blir som de blir, men jag är sällan utan en kvalificerad gissning. Denna gång är jag helt svarslös!

Jag tror inte på slumpen, jag tror det finns en anledning till varför saker händer. Visst, jag är lyckligt lottad som inte har drabbats av någon stor sorg. Jag är helt införstådd med att det finns saker som sker som det aldrig kan hittas en anledning eller syfte med. Jag förskonad från sådana hemskheter i mitt liv, hittills. Det är ett privilegie att kunna unna sig en sådan världsbild. Fram till nu så tycker jag att jag kan hitta mening med det som hänt i mitt liv, det kanske inte alltid finns någon uppenbar förklaring direkt. Även om jag ser en förklaring direkt som inte alltid stämmer, så är det så här i backspegeln, med lite distans, en tydlig röd tråd. Jag tror att livet är en fantastisk livslärare, jag får just så mycket som jag klarar av för tillfället. Varken mer eller mindre! Ibland har jag inte lyssnat, försökt titta bort, men livet har inte gett upp. Livet har fortsatt att skicka mig passningar, signaler till dess att jag fattar poängen.

Tills nu! Hur mycket jag än tittar och försöker så hittar jag inte den röda tråden i det som har skett. Hur i all sin dag ska jag kunna använda detta, hur skall jag kunna få in denna biten i det större pusslet. Jag känner mig trygg med att det finns ett väldigt bra svar på frågan, men jag har ingen aning vad det är. Jag har alla bitarna, jag vet inte bara hur jag ska få ihop dem!