För några dagar sedan slutade jag tidigare från jobbet. Åkte och hämtade mina barn på skola och dagis, som bonus fick jag med två skol/dagiskompisar till mina barn. Resan styrdes till en simhall i närheten. En simhall med vattenrutschbana, bubbelpool, vattenlekland och vågbassäng. Där fick jag se mina barn leka med sina kompisar, skratta, gråta, lysa av stolthet efter helt själv åkt vattenrutschbanan och klarat av att simma på den djupa delen av bassängen. Jag fick själv leka med mina barn och deras kompisar, själv skratta, bli irriterad och jag lovar att jag lyster av stolthet i närheten av mina barn.
För några dagar sedan pratade jag med en gammal vän, en god vän en gång i tiden. Nu har livet fört oss längre ifrån varandra men vi pratar ändå regelbundet. När vi pratade frågade vi varandra vad som hade hänt sen sist. Han hade varit utomlands med sin familj och gjort en massa andra häftiga saker. Jag hade inte några stora och häftiga händelser att berätta om, inga utlandsresor, inga stora inköp, inga storheter på jobbet. När jag avslutade samtalet blev jag sittande i soffan och tänkte. Nej, jag hade, utifrån det som jag och min vän en gång i tiden kommit överens om var stora händelser, inte gjort något speciellt. Då kom jag att tänka på mitt besök till simhallen med mina barn för några dagar sedan. Det besöket kanske inte var något speciellt, men det gav mig tillfredställelse på så många sätt. Att vara nära de människor jag tycker om och njuta av vardagen tillsammans med dem, större kan inte livet bli!
Jag har stått på höga bergstoppar, jag har rest jorden runt men inget av det kan mäta sig med upplevelsen att få vara närvarande med de människor jag älskar mer än allt annat. Jag saknar inte den typen av stora händelser som jag och min vän en gång kommit överrens. Mitt liv är fullt av stora händelser, min vardag med de jag älskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar