... som jag fortfarande finner läsvärda.
”Our prayer is that we not become a monster, in order to defeat a monster” orden är från sångaren Bono i rockgruppen U2. Med terroristattackerna i London 2005, och den skoningslösa jakten på förövarna, i tankarna. Hans ord har ekat inom mig gång på gång de sista dagarna här nere i Afghanistan, där jag befinner mig som svensk soldat i International Security Assistance Force, ISAF, styrkan.
Under min tid i Afghanistan som ISAF-soldat har jag sett barn och kvinnors ögon fulla med uppgivenhet och ilska när vi, då stigarna och vägarna inte är byggda för stridsvagnar, kört sönder deras handbyggda murar och väggarna till deras hus. Jag tror inte att de tänker att detta är offer för ett tryggare och mer utvecklat Afghanistan. Att den fattiga bonden på landet ska uppfatta stridsvagnen som kör sönder hans grödor och vattendiken som en metod att bygga ett fredligare och demokratiskt Afghanistan tror jag är aning överoptimistiskt. När vi bygger befästningar och läger på heliga begravningsplatser tror jag vi skapar mer distans än förtroende.
Inne på den basen där vi svenska ISAF-soldater bor, Camp Northern Light, som är omgärdad av taggtråd och fem meter höga murar, är det andra starka känslor i omlopp. Det har handlat om vilka kläder som får och inte får bäras innanför dessa murar. Trots att temperaturen närmar sig de femtio är det förbjudet att ha försvarsmaktsshorts eller några andra skor än kängor. Helt utan att förklaringar ges. Detta trots att det orsaker direkta hälsoproblem, utöver obehaget att tvingas bära kängor och långbyxor i bastuvärmen. Anar jag en parallell till en svensk motsvarighet till talibanernas burkapåbud? När vi soldater frågar varför vi ska följa till synes ologiska regler blir det tydligt att ordningsföreskrifterna inte ska diskuteras. De som bestämmer har tolkningsföreträde när vi läser ur den Heliga Skriften, försvarsreglementet. Bristen på en tro på något större och bättre har ersatts av en löjeväckande styrning av småsaker.
De senaste dagarna har jag insett att jag förstår och delar Bonos bön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar