Mitt centrum

I somras när jag var ute och tog en promenad fick jag vad som bäst kan beskrivas som en upplysning. Helt plötsligt blev det uppenbart att mitt centrum, den punkten som jag utgår från, hade förskjutits, byt plats. Tidigare hade jag utgått ifrån min relation till andra människor, där var mitt centrum. Inte i mig, inte i andra utan i den platsen mellan oss, i förbindelsen till andra. Detta betydde bland annat att jag inte kunde ta fullt ansvar för mig själv, att andra människor var ansvariga för hur jag var, att jag var beroende av mina medmänniskors uppfattning av mig och vår relation. Vidare innebar det att det hela tiden var nödvändigt för mig att tolka andra människors uppfattning om vem jag var och hur vårt förhållande till varandra var för att jag skulle kunna förstå vem jag var. Mitt centrum är där och den jag är. Jag umgicks med andra människor i syfte att på något sätt hitta vem jag var och var jag kunde utgå ifrån. Jag var inte det som jag själv kände, utan den samlade summan av mig OCH den relationen jag hade till andra människor.  Till varje pris var jag bunden till hur andra individer uppfattande mig.

När jag gick där den soliga söndagseftermiddagen blev det klart för mig att jag hade flyttat det centrumet från relationen till mig själv. Jag utgår nu istället från mig själv. Det enda jag kan ta fullt ansvar för, det ända som jag, tror mig, kan tolka. Helt plötsligt blev mina behov de som var viktiga, jag insåg att jag hade börjat lyssna till mig själv, till mina behov, till mina upplevelser istället för vad andra människor uppfattade mig och deras relation till mig. Visst är jag fortfarande beroende av andra människor, ingen människa är en ö, men nu kan jag välja vad jag vill ska påverka mig och mitt centrum. Innan var jag beroende av andra för att hitta var min utgångspunkt var. Nu kan jag möta andra människor för vad de är, inte för vad de har för samband till mig.

Detta var en stor insikt. Inte för jag har haft några speciella religiösa upplevelser att tala om men det kändes som en religiös upplevelse i ordets positiva bemärkelse. Jag insåg att jag äger mitt centrum, att jag nu kan utgå ifrån mig själv. Nu kan jag möta andra människor utifrån mina behov, och då jag lättare vet var jag är det lättare möta andra människor. Vissa som läser detta kanske dristar sig att tänka ordet egoism, men för mig är det tvärtom. Nu behöver jag inte andra människor för att hitta där jag är, tvärtom så känns det som jag nu kan möta andra människor just där de är utan att analysera vår relation hela tiden.

Ett exempel som fick mig att se detta var ett besök hos frisören. Jag har en frisör som brukar klippa mig, och det var inte något speciellt som skilde detta från mina vanliga besök hos frisören. Förutom det som jag försöker förmedla här. Just detta gjorde detta besöket blev annorlunda. Det blev tydligt att jag inte behövde gå in i det som frisören började prata om, visst svarade jag men jag kände igen behov att vräka ut mina tankar och erfarenheter. Jag visst var och vem jag var och behövde inte hennes reaktion för att bekräfta mig. Nu kunde jag vila i det hon ville berätta och möta henne där hon var, med hennes behov, utan att det för den delen rubbade var jag var. Jag kunde välja om och hur det hon sa skulle påverka mig. Det kan tyckas som en lite förändring, men för mig var det en avgörande skillnad. En skillnad till det bättre. Ett möte som kändes så mycket enklare just på grund av att jag visste var jag var.

Rent geografiskt har centrumet inte förflyttat sig så långt, från mellan mig och en annan människa till att finnas i mig, men förändringen är ändå stor. Det känns som jag gått från att leta till att hitta mitt hem.