Landet bortom

Några timmar in i min tystnad når jag åter landet där orden sällan gör sig besvär. Ett land skapat och grundat av de stora känslorna. Där når jag delar, oskyddad mot vad som kan komma, sällan besökta. Min första reaktion är alltid flykten, bort från de stora känslorna, återvända till det trygga, det definierade. När jag vågar gå mot min instinkt och stannar kvar i obehaget en stund vänder det. Känslorna längs stigarna, inte besökta innan, vaggar mig trygg. Sjunger lugnande melodier som skingrar min rädsla. Skiftar fruktan till trygghet, vasst till mjukt. Tar bort frågetecknen, och får mig att inse att det är just där jag vill vara. I de obesvarade frågorna och obeskrivbara känslornas land. Känslor som gör mig levande, levande i närvaro och varande. Min själs och existens hem!