Det var längesedan jag läste den sist, men känslan som den
gav mig är stark. Nu var det dags att igen öppna boken och segla in i
historien. Så vacker, med så många starka trådar att bygga vidare på. Vill så
gärna dela några med er…
Vad luktar havet?
Vänd ansiktet mot
stormen
Som blåser därute och
för havets alla dofter till dig,
fyll näsan, lungorna.
Börja med de handfasta
orden.
Tång. Salt.
Inte finns svaret i de
orden.
Vad luktar havet?
Försök de andra orden,
de svårare:
Kraft, frihet,
äventyr.
De faller mot marken,
begränsar det obegränsade.
Ställ frågan ännu en
gång:
Vad luktar havet?
och inse äntligen att
frågan är utan mening.
När du slutat att
fråga.
Då kanske
du kan erfara havet.
och…
- Är det inte konstigt
att alla kunskaper som kommer utifrån försöker få dig att tro , att du bara är
en flugskit i universum? Men det som kommer inifrån dig själv talar starkt och
envist om för dig, att du är allt och har allt.
- Vågen dör inte, sade
han. Den kan inte utplånas för den faller aldrig för frestelsen att avskilja
sig.
..det finns en
verklighet som är byggt på lögner men äger sanningen.
Karin var kanske rent
av en av dessa sällsynta människor som vet att kärlek inte kan odlas, ges
näring eller vatten.
Därför att den bara är
frånvaro av rädsla.
Hon hade också
förstått, att den rädsla som vibrerar genom människors liv nästan aldrig kan
åtgärdas, att invärtes kan ingen hjälpa någon annan. Och det gör behovet av
tröst oändligt.
Tack för en fantastisk bok och läsning…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar