Som en slägga slog insikten mig, det var just på denna plats, just i detta hus, som ett stort steg togs mot det som skulle bli vi. För mer än två år sedan befann jag mig just här där jag befinner mig nu. Den gången vaknade jag mitt i natten och skrev mina första rader till dig. Det var här något i mig, utan att jag hade kunskap om det då, tog beslutet att förändra mitt liv på ett sätt som jag aldrig kunde föreställa mig den natten jag skrev det brevet till dig.
Innan jag kom hit denna gången, har det gått lång tid utan att jag har tänkt på dig. Jag trodde att jag hade sörjt färdigt det vi hade, men ack så fel jag hade. Denna helg har minnena av dig och oss sköljt över mig, som ett hav som gått från ett spegelblankt lugn till stormande sjö. I lördags gick jag på en gemensam vandring till staden du och jag besökte den kalla vinterdagen för snart två år sedan. Vi gick förbi kolonistugeområdet där du visade mig var du hade bott, vi gick förbi konditoriet där vi en morgon köpte frukostbullar. Minnen jag trodde jag hade lämnat bakom mig, brann till i mig med en styrka som jag inte var förberedd på.
Inser att mitt sår inte är riktigt har läkt, att jag inte riktigt har lämnat allt det jag tycker vi hade bakom mig. Detta brev är ett försök att lämna det, låta det bli den juvel av ett kärt och betydelsefullt minne att bära med mig i hjärtat. För att återigen få kunna älska och få bli älskad tillbaka.
Jag vill inte att det ska bli ett vi igen. Vad jag vill är att säga att jag förlåter dig för de sår du skapade hos mig och för att tacka dig för att du slog i sönder mitt skal så jag återigen fick lära mig att min kärlek är obegränsad och värd att älskas för. Du fick mig att vakna. Efter det vi hade har vägen varit krokig, men jag har långsamt klättrat upp på bärkraftig grund. Vägen hit har gått över många platser med rädslor jag tidigare hade blundat för. Tack vare att du rev alla mina murar, har jag varit tvungen att möta allt det som tidigare hindrat mig längs livet, att bli och uppleva allt det jag har möjlighet i mig själv att bli. Det är ingen väg jag någonsin skulle önska min värsta fiende, men jag är glad att jag har varit tvungen att vandra den.
Var och vad du än är så önskar jag dig all lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar