Återigen har jag glidit ut i periferin av det som är jag. Låtit mig lämna kärnan, inte gett min egen inre röst utrymme att visa mig vägen. Hamnat i vad jag tror andra vill ha av mig. Gått från att styras av kärlek och lust, till att styras av rädslor för att inte duga i mina egna och andras ögon. Gett mig ut på vandringar i gränslandet av det som är jag. Glidit iväg på de röster som jag hör tydligast. Inte givit min inre röst utrymme att leda mig.
Det är okej, det är igen fara! Släpp det som ligger mellan det jag gör och att bara vara den jag är. Jag har varit här innan och det blir lättare och lättare att hitta tillbaka till det som är jag. Det är inte fel av mig att glida iväg, det är inte fel att jag emellanåt blir styrd av annat än jag själv. Felet kommer när jag inte ger mig själv utrymme att låta mig hitta tillbaka till den jag verkligen är, inte skapar ro att låta min egen kompass visa vägen.
En lång sovmorgon, en slö frukost och en film med en massa skratt. Jag tror att humorn är en viktig väg för mig att hitta rätt och släppa rädslor som jag låter styra mig. På samma sätt som gråten kan förlösa, så kan skrattet förlösa mig att hitta tillbaka när jag irrat fel på min väg. Gråten och skrattet löser upp de bojor jag själv snärjt mig vid. Vägar tillbaka hem.
Välkommen hem kära du!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar