Mitt skrivande

Varför skriver jag? För mig är det, bland annat, ett sätt att förbättra och underlätta dialogen mellan mitt förstånd, intellekt och min känsla, själ. De två, lyssnar inte alltid så bra på varandra. Ibland känner sig mitt förstånd sig överbevisad att något är på ett visst sätt, att den självklara vägen är åt ett visst håll, och ger sig iväg i galopp. Ofta kan min känsla behöva lite mer tid på sig att göra en ”förståndssanning” även till en ”känslosanning”. Det tar tid för en sanning att sjunka ner från hjärnan till hjärtat Det samma gäller det omvända, att en sanning för känslan tar tid för förståndet att göra den till sin.

När jag känner att jag står still i min utveckling är det ofta processen för förståndet och känslan att lyssna och lära av varandra. Tiden för att en insikt ska sprida sig och bli en sanning för hela mig. Det är inte alltid jag verkligen ger mig själv den reflektionen, när jag står där och det känns som jag stampar på samma plats. Ibland måste jag påminna mig själv att tillåta mig att stanna upp i varandet, för att hela jag sen kan gå vidare.