Översättare

Fick en av de finaste komplimangerna jag någonsin fått idag. En nära vän sa till mig att jag var en översättare till henne. Att jag var en bro mellan en fråga, ett behov till ett svar, en väg. Jag gav henne en bok som gav henne svaren på en längtan hon inte hade berättat för mig, gav henne skratten hon så väl behövde, såg hennes styrka när hon kände sig svag.

Känner att jag måste ge henne samma komplimang, -T, du är en översättare för mig också. Du leder mig in på vägar jag inte visste var mina, ger mig svar jag aldrig förstått frågan till. Tack!

Skammen

Det är när vi börjar prata om skammen som vi släpper in ljuset i de mörka gardroberna och vi ser att trollet, som vi är rädda för, inte finns där. Så länge vi låter dörren till gardroben vara stängd så skapar vi förutsättningar för att trollet ska kunna leva och frodas. När vi väl tar våra tankar och känslor på allvar och försöker uttrycka dem ser vi att det inte är så farligt, att det inte bor ett hemskt troll bakom den stängda dörren.

Skammen lever just på grund av att vi inte vågar prata om den. Förutsättningen för att den ska leva är att vi försöker låtsas som den inte finns. Desto mer vi erkänner den och pratar om den, desto svårare blir det för den att leva kvar. Det är när vi delar de mörka fragmenten av oss själva med andra, och vi ser att vi inte är ensamma, som näringen till det som skapar skammen försvinner. Skammen svälts!

Varje dag jobbar jag med skammen att inte vara tillräckligt bra som jag är, tillräckligt bra i mitt jobb, tillräckligt bra förälder, tillräckligt attraktiv, tillräckligt framgångsrik. Allt detta är bara mina hjärnspöken, som hittar sin näring i tankar jag behåller för mig själv. När jag delar dessa tankar, verkligen synar dessa idiotiska tankar som jag låter styra mitt liv i all för stor utsträckning, ser jag att jag inte är ensam, att de egentligen inte håller.

Jag har alltid ett val att godkänna eller inte godkänna om skammen i mig ska få leva kvar, jag väljer att leva utan den!

Mitt skrivande

Varför skriver jag? För mig är det, bland annat, ett sätt att förbättra och underlätta dialogen mellan mitt förstånd, intellekt och min känsla, själ. De två, lyssnar inte alltid så bra på varandra. Ibland känner sig mitt förstånd sig överbevisad att något är på ett visst sätt, att den självklara vägen är åt ett visst håll, och ger sig iväg i galopp. Ofta kan min känsla behöva lite mer tid på sig att göra en ”förståndssanning” även till en ”känslosanning”. Det tar tid för en sanning att sjunka ner från hjärnan till hjärtat Det samma gäller det omvända, att en sanning för känslan tar tid för förståndet att göra den till sin.

När jag känner att jag står still i min utveckling är det ofta processen för förståndet och känslan att lyssna och lära av varandra. Tiden för att en insikt ska sprida sig och bli en sanning för hela mig. Det är inte alltid jag verkligen ger mig själv den reflektionen, när jag står där och det känns som jag stampar på samma plats. Ibland måste jag påminna mig själv att tillåta mig att stanna upp i varandet, för att hela jag sen kan gå vidare.

William James

”De flesta lever – antigen fysiskt, intellektuellt eller moraliskt – i en liten, trång del av sin fullständiga potential. Vi har alla reservoarer som vi aldrig skulle kunna drömma om.”

William James

Njutning-Smärta/Ärligt-Falskt

Förr såg jag livet och händelser i det som något som jag kunde pricka in någonstans på den gröna linjen, om det var mer åt njutning eller om det var mer åt smärta. Riktningen för mitt handlande var att det jag gjorde och upplevde skulle ligga mer åt njutning till, än åt det smärtsamma till. Bra dagar, var dagar då jag var mer till vänster på den gröna linjen, än åt höger.

Efter att jag har upplevt mycket smärta, smärta som var nödvändigt för mig. Nödvändigt för mig, för att bryta ner de murar som hindrade mig från att bli den människan som jag tror jag har möjlighet och även skyldighet att försöka bli. Dessa var hinder som jag hade satt upp för mig själv för att hindra mig att bli den människan som det var meningen att jag skulle bli. Det var ett långt år som innehåll mer smärta än jag någonsin tidigare i mitt liv hade känt, ett år med tårar, ostadiga ben som med rädsla och skakighet tog steg framåt. Då jag såg tillbaka på mitt liv och såg att mycket av det jag hade upplevt som njutning, var njutning utan verkligt innehåll.

Nu, när jag tittar tillbaka på den smärtsamma tiden ser jag att det var mer smärta än njutning. Samtidigt ser jag att smärta var god. Min tidigare skala av njutning–smärtsamt gäller inte längre. Att den skalan var fel för att se vad som var bra och dåligt. Istället försökte jag hitta ett nytt och bättre sätt att se på saker och händelser. Jag ritade in ny linje, en linje som har ersatt den gamla som min måttstock. En måttstock som går helt på tvärs med min tidigare, där både njutningen och smärtan kan vara både bra och dåligt. Min nya linje är den röda, en linje som det i ena ändan är falskhet och i den andra ändan är ärlighet. För både den falska njutningen och den falska smärtan är dålig, precis som den ärliga njutningen och den ärliga smärtan är bra.

Livet som jag trodde det en gång var har fått en ny karta, en ny kompass.

Förgängligt

I all våra försök att fly döden och åldrandet, väljer vi i verkligheten att fly livet. Det enda sättet att fly döden är att leva det liv vi har och omfamna kärleken. Allt vi krampaktigt försöker hålla fast vid är förgängligt, det enda odödliga är den kärleken vi kan ge och uppleva.

Det största av allt

Det största av allt är att få beröra och bli berörd, ärligt och djupt!

Skygglappar

Lär dina ögon att se! Ta bort de glasögon som blivit ditsatta utan att vi blivit tillfrågade, ta bort de skygglappar som hindrar oss från att se allt det vackra. Allt det fullkomliga som vi vandrar omkring i varje dag. Tro inte på de som försöker sälja ännu ett par glasögon till oss, låt dig inte tro att ljuset blir ljusare när du minskar din förmåga att se. Släng bort det som hindrar oss från att se och uppleva ljuset. Allt vi någonsin har önskat finns precis här framför oss, om vi bara väljer att verkligen se.

"Nu ska du få höra min hemlighet. Den är mycket enkel: det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen."

Från Lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry

Livsväg

Tveka inte var du ska gå, ta ett steg och låt livet styra din väg. Livet har ingen annan önskan än att visa oss, just vår väg. Livet har inget annat längtan än att få oss att växa, till det vi är menat för.

Oändsamhet

Du är inte ensam, du behöver inte alltid vara stark. Om du visar dig, med all din sårbarhet, kommer du aldrig behöva falla. Sträck ut en hand, och någon kommer fånga dig! Det är bara om du väljer ensamhet, du trillar och faller i enslighetens kalla och hårda golv. När vi slår sönder isoleringens murar kommer vi aldrig någonsin igen stå ensamma igen.

Mänsklighet

Jag tror det vackraste jag kan ge mina barn är en hopp, ett hopp för de, att behålla deras nyfikenhet, sårbarhet, styrka. Visa de en väg att de kan ha kvar det vackraste de någonsin har haft och har, sin mänsklighet. Låta de se att vi kan älska oss själv med våra sår och brister. Visa för de att jag omfamnar min mänsklighet, visa trygghet och kärlek för mitt nakna jag. Min största utmaning och uppgift någonsin! 

Marianne Williamson

Our deepest fear is not that we are inadequate.


Our deepest fear is that we are powerful beyond measure.



It is our light, not our darkness, that most frightens us.


We ask ourselves, Who am I to be brilliant,
 gorgeous, handsome, talented and fabulous?



Actually, who are you not to be?


You are a child of God.



Your playing small does not serve the world.


There is nothing enlightened about shrinking 
so that other people won't feel insecure around you.


We are all meant to shine, as children do.



We were born to make manifest the glory of God within us.
It is not just in some; it is in everyone.



And, as we let our own light shine, we consciously give
other people permission to do the same.


As we are liberated from our fear,
our presence automatically liberates others.

Dumhet

Albert Einstein lär ha sagt en gång, "Höjden av dumhet är att göra samma sak om och om igen och samtidigt förvänta sig ett annat resultat.". En dumhet jag också lider av!

Asballt

Tio häftiga saker idag:

- Att på morgonen ställa sig på en solbelyst del av golvet och känna värmen från golvet

- Känna doften av färskmalet kaffe

- Ge mig en stund att verkligen känna tystnaden och min närvaro i den

- En god vän SMS:ar och skriver varma saker om mig

- Ha ett långsamt samtal med en människa som jag tycker om, där samtalet får hitta sin egen riktning i sin egen takt

- Få krypa ner i en nybäddad säng

- Få den känslan av svindel som slår mig när jag känner att jag kommer till en insikt som får mig att växa som människa

- Skratta hjärtligt

- Hjälpa en vän

- Känna att jag gör något för min egen skull, istället för att göra något som jag tror förväntas av mig

Fler förslag på häftiga händelser, titta gärna in på http://1000awesomethings.com/ och bli påmind om alla små underverk som sussar förbi oss varje dag.

Lust

Låt mina fingrar måla med tangentnedtryck de ord jag så väl behöver få fram. Låt mitt hjärtas röst kopplas förbi min stora fettklump till hjärna och intellekt. Låt trådar av känslor skrivas ner ord för ord. Måla mitt hjärtas sång. Teckna bilder som mina tankar ser. Tala språk min hjärna förstår. Låt hjärtats vibrationer nå upp till min knopp. Krossa de murar av bör och måsten som hindrar min kärlek att stråla. Spränga asfalten och skjuta upp solar av maskrosor med kärlek och lust. Förgöra de mina krafter som hindrar mig själv. Låt hjärtat bli den murkross till mitt förnuft. Riva min rustning som är mig bara till last.