Även om jag växer och utvecklas som människa så blir inte
dipparna och djupdykningarna ner i självförnekelsens träsk mindre djupa.
Tvärtom så är jag, som mer kärleksfull till mig själv, än mer tillgänglig och
öppen för avgrunden.
Om livslyckan skulle kunna översättas till en
temperaturkurva så har min medeltemperatur ökat (en själslig global
uppvärmning), men temperatursvängningarna har ökat både i frekvens och i
altitud. Att bejaka och tillåta mig själv att känna efter har inte gjort mig
mer känslostabil.
Allt detta är precis som det ska vara, jag är inte här för
att söka lyckan, den är bara en biprodukt. En biprodukt av mitt sökande efter
det autentisk och ärliga jaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar