Prioriteringar

Mitt under min arbetsdag ringer min telefon. Det är min dotters fröken i skolan som ringer för att berätta att min dotter inte mår speciellt bra. Hon känner sig hängig och har ont i huvudet. Min första tanke är, inte i dag, jag som är mitt uppe i något som jag tror är viktigt. Jag till och med tänker att om jag kan få någon annan att hämta henne och vara hemma med henne. När jag avslutar samtalet med min dotters fröken, slår insikten mig hur fel jag tänker. Mitt föräldrarskap är mer centralt och viktigare för mig än mitt arbetsliv. Om jag inte kan prioritera min dotter när hon behöver mig vilken typ av förälder är jag då? Tänkte på något klokt jag läste tidigare i dag. Läsvärt!

Top five regret of the dying - The Guardian