Kärlekssorg del 3

”Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort” Astrid Lindgren

Kärlekssorg del 2

Om du aldrig har lärt dig själv att känna dig viktig, hur skall jag då förmedla hur viktig du är för mig? Om du inte tror på att du är vacker, hur ska jag då förmedla hur vacker jag tycker du är? Om du inte tror på kärlek, hur kan jag då någonsin få dig att tro på min kärlek till dig? Om du bara tror på det som är mätbart hur ska jag få dig att tro på det som är omätbart, större än allt annat världsligt? Om du aldrig har vågat höja blicken hur ska jag någonsin kunna visa dig himlen? Om du inte tror att du är värld att älskas, hur ska jag någonsin få dig att känna dig älskad av mig? Om du bara känner till ilska, hur ska jag då kunna förklara vad kärlek är?

Hur kan man älska någon...

Hur förklarar man kärlekens mekanik för någon som handlar efter rädsla istället för lust? Hur närmar man sig någon som inte vet var de själva är? Hur förklarar man något för någon som inte ens har redskapen? Hur kan vi visa vägen för någon som bara är intresserad var andra är, inte var de själva är? Hur förklarar man höstens färgprakt för någon som inte vill öppna sina ögon och aldrig har förstått att det finns ett sinne som heter synen? Hur kan man säga till någon att den är vacker, som aldrig, för rädslan av smärta, har vågat se sig själv? Hur förklarar man för någon att den är älskad när den inte vet vad kärlek är? Hur kan man älska någon som inte tillåter sig själv att bli älskad? Hur älskar man någon som är rädd för att släppa någon nära? 

Varför går jag in i sådana här återvändsgränder, varför utsätter jag mig för samma misslyckande som jag gjort innan. Varför väljer jag det omöjliga? Varför är min längtan efter kärlek så stor att jag låter mig förnedras? Varför inbillar jag mig att kärleken någonsin skulle leda mig bort från mig själv?